Härjedalspartiet

Partiet för oss som vill bo och leva i Härjedalen

Motioner

 

Motion till Härjedalens kommun från Härjedalspartiet

om att härjedalingarna ska bli en nationell minoritet.


Angående ansvaret för Härjedalen och härjedalingarna som territoriell nationell minoritet utifrån historisk, kulturell och språklig bakgrund och samhörighet med Norge.


Härjedalspartiet föreslår att Härjedalens kommun ska inleda ett arbete för att även Härjedalens befolkning ska få jämförbara möjligheter och motsvarande status som nationell minoritet för att bevara, främja och utveckla sin särart, sitt språk och sin kultur.

Arbete bör ske i regional samverkan med berörda delar inom det södra fjällområdet.

Bakgrund

Vid tidpunkten för den moderna svenska statsbildningen under Gustav Vasa löd Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna under dansk-norsk överhöghet. Först i samband med freden i Brömsebro 1645 annekterades dessa geografiska landområden till den svenska staten under drottning Kristina.

Denna faktiska historik tycks vara bortglömd men denna historik utgör i själva verket grunden för den särskildhet som är utmärkande för det södra fjällområdet: Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna. Området var tidigt befolkat med jägare och fiskare och sedermera en tidig fjällbondekultur sedan förhistorisk tid. Människorna har en kulturell gemenskap, språk med rötterna i Tröndelag och en natursyn präglad av kampen för tillvaron under karga förhållanden.

Allt sammantaget ger en grund för att betrakta dessa historiskt norska geografiska områden samt befolkningens historiska och västligt orienterade kulturella rötter som förutsättningar och utgångspunkter för att inkluderas i den nationella minoritetspolitiken och att befolkningen, med dess kultur, språk och sedvänjor ska ges status som en territoriell nationell minoritet. En befolkningsgrupp som också måste ges möjlighet att vara ”annorlunda” jämfört med majoritetsbefolkningen utifrån den ursprungliga svenska statsbildningen.

Det är ett faktum att Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna idag varken geografiskt eller genom befolkningen synliggörs i den nationella minoritetspolitiken. Härjedalspartiet menar att detta är ett tillkortakommande och att det går att finna orsaker till det i historiska förhållanden och skeenden.

Det kan ha sin inverkan att detta geografiska område utgör Sveriges senaste införlivade krigsbyte, som fortfarande är en del av landet.

Det finns en koppling till den moderna nationalstatens framväxt under 1800-talet med sina allt större ekonomiska, språkliga och kulturella sammanhang och kraven på nationell enhetlighet av vad som var svenskt och vem som var svensk, där en del tvingades bort och gjordes osynligt, medan annat nyskapades för att fylla behoven av en önskad bild. Det går också att relatera detta till den konkreta problematik som följde av att Sverige förlorade Finland 1809 och de gränskomplikationer som följde med Ryssland.

Inom Europa har många statsgränser förändrats av olika orsaker. Det finns därmed en bakgrund till den särskilda förståelse och uppmärksamhet som ägnas olika etniska, kulturella och språkliga minoritetsgrupperingar som lever kvar i sitt lokala eller regionala sammanhang – men som plötsligt hamnat på en annan sida av en statsgräns. Om detta handlar Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den Europeiska stadgan för landsdels- och minoritetsspråk.

Sverige har anslutit till denna ramkonvention och innebörden har införlivats i svensk lagstiftning genom lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724). Detta utgör också en del av skyddet för mänskliga rättigheter. I den svenska minoritetslagstiftningen uppmärksammas för närvarande judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar. Med minoritetspolitiken vill staten ge minoriteterna möjlighet att bevara, främja och utveckla språk och kultur.

Slutsatser

Härjedalspartiet anser att det är uppseendeväckande när situationen för den historiska norska befolkningen i det södra fjällområdet inte uppmärksammats på vederbörligt sätt som nationell minoritetsgrupp i Sverige. Det är uppenbart att befolkningen i det södra fjällområdet med dess språk och kultur under lång tid missgynnats i detta avseende.

Härjedalspartiet anser att det är avgörande att utformningen och tillämpningen av minoritetslagstiftningen utgår från objektiva historiska grunder. Det södra fjällområdet har sin unika historia vilket naturligtvis måste beaktas på vederbörligt sätt för att inte riskera oåterkalleliga konsekvenser och oersättbara skador för dess befolkning och historiskt grundade särart i språk och kultur.

Den demokratiska människosynen ligger till grund för hänsynstagande och särskilt stöd för minoritetsgrupper. Det är då avgörande att ett sådant hänsynstagande och särskilt stöd till minoritetsgrupper utformas väl avvägt och på rättvisa och jämförbara grunder – såväl i relation till majoritetsbefolkningen som relativt andra minoritetsgrupper. Det finns därmed ett särskilt behov av att ta fram och synliggöra objektiv kunskap rörande befolkning, språk, kultur och historiska förhållanden för det södra fjällområdet.

Mot denna bakgrund konstaterar Härjedalspartiet att det finns anledning att ta fasta på de möjligheter som minoritetslagstiftningen kan innebära för härjedalingarna att bevara sin särart, sitt språk och sin kultur. Detta är en angelägenhet för Härjedalens kommun.

Den 3 oktober 2016

Olle Larsson

P-A Tapper

Jonas Lövnord

MOTION OM ATT GENOMFÖRA EN BETESINVENTERING

Vi föreslår kommunfullmäktige besluta att ta reda på vad utmarksbetet i kommunen är värt. Utvärderingen ska visa var betet finns och vad det är värt.

Låt Härjedalen bli en föregångare när det gäller att nyttja de tillgångar och värden som finns i utmarksbete. Utmarksbetet i Härjedalen uppskattas till 90 miljoner kronor per år av den norske forskaren Yngve Rekdal vid Norsk institutt for skog og landskap.

Ett ja till denna motion innebär ett ja till biologisk mångfald. För många rödlistade arter, kärlväxter, svampar och insekter är betande mular en förutsättning för att finnas kvar. Ett jag till denna motion innebär ett ja till öppna landskap, närproducerat kött och närproducerade mejeriprodukter av högsta kvalitet, befolkade byar, bevarande och utveckling av vår kultur samt många nya arbetstillfällen och företag.

I Traditionell kunskap och lokalsamhällen – artikel 8j i Sverige utgiven av Centrum för biologisk mångfald står:

Nedfall av kväve och andra föroreningar hotar skogsekosystemens vitalitet. Mycket tyder dock på ett fortsatt gott marktillstånd där skogen betas. Dessutom ökar skogsbetet näringsnivån i marken och gynnar skogstillväxten. Skogsbete kan få en stor betydelse som alternativ till så kallad vitalisering av skogsmark genom kalkning och gödsling, vilken dessutom ofta är negativ för biologisk mångfald. Ett ökat skogsbete och fäbodbruk är således positivt för skogens livskraft och variation. Flera utrotningshotade lantraser har formats inom fäbodbruk och skogsbete. Bland dessa gamla lantrasdjur finns fjällkor, rödkullor, fjällnära kor, gestrikefår, helsingefår, svärdsjöfår, dala pälsfår, lappget, jämtget och svensk lantget. Att en del av dessa fortfarande förekommer beror på att djuren har konkurrensfördelar då det gäller extensiv drift.

Att nyttja och utveckla utmarksbetet är vår skyldighet. Vi vill inte medverka till att ta död på denna långsiktigt hållbara näring och kultur, som vi har fått att förvalta från tidigare generationer - och för att överlåta till kommande.

Redan under den äldre bronsåldern fanns säterdrift i Härjedalen. Undersökningar av pollen visar att boskap betade i fjällen runt Fjällnäs för 4 000 år sedan.

Norge är idag ett föregångsland där kommunerna står i kö för att genomföra betesresursinventeringar för att utveckla jordbruket. I Österrike finns 9 000 fäbodar och barnen står i kö för att ta över och bli bönder efter sina föräldrar. Vi tror att en inventering av betesresurserna kan bli en nystart för fäboddriften och jordbruket i Härjedalen.

Bifogad fil Utmarksbeite Härjedalen

11 januari 2015

Olle Larsson

Bertil Nilsson

P-A Tapper

Härjedalspartiet


Bilaga:

Utmarksbeite i Härjedalen

(notat Yngve Rekdal, Ås 25.11.14)

Ved Norsk institutt for skog og landskap jobbes det nå med et prosjekt for å lage oversikt over beiteressursene nasjonalt og regionalt i Norge. Utgangspunktet for denne ressursundersøkel-sen er utlegging av et flatenett med 18 km mellom flatene. Hver flate er om lag 0,9 km2 og her utføres det vegetasjonskartlegging. Dette er et 10-årig prosjekt der feltarbeidet ble fullført denne sommeren og nå lages det fylkesvise rapporter. Det meste av materialet foreligger nå bearbeidd med unntak av Nordland fylke.

Utmarksbeite i Hedmark

Hedmark fylke er trolig det fylket som ligner mest på Härjedalen naturmessig, både berggrunn, klima og høgdelag. Utmarksbeiteressursene i Härjedalen kan beregnes grovt ved å ta utgangspunkt i resultatene fra ressursundersøkelsen i Hedmark. Figuren nedafor viser landarealet i Hedmark fordelt på fire beitekvaliteter, og tilsvarende for hele Norge basert på 87 % av utvalgsflatene.

[[PASTING TABLES IS NOT SUPPORTED]

6 % av landarealet i fylket er klassen ikke beite, som omfatter areal som bart fjell og blokkmark, samt jordbruksareal og bebygde areal. 51 % av arealet er mindre godt beite, det er areal med lite beiteplanter. Dyr vil ikke gå her så lenge de har bedre alternativ, og blir de gående på disse arealene får de lite eller ingen tilvekst. Klassene godt beite og svært godt beite utgjør til sammen nyttbart beiteareal. Det vil si det arealet beitedyr vil ta planter av betydning for tilvekst fra. Dette utgjør 43 % av landarealet i Hedmark.

Ut fra fordelinga av beitekvaliteter kan det gjøres overslag over beitekapasitet. Her er det nyttbart beite­areal en må ta utgangspunkt i. Dette utgjør 43 % av fylkesarealet eller vel

[[PASTING TABLES IS NOT SUPPORTED]] 11 000 km2 i Hedmark. Omlag 60 saueenheter (s.e.) per km² nyttbart beite kan slippes på beite av den kvaliteten som finnes i Hedmark. Samla beitekapasitet for fylket, vurdert ut fra plantedekket, vil da bli 677 000 s.e. Noe areal kan være praktisk vanskelig å utnytte som beite. Dette har vi ikke tall for. Dersom vi skjønns­messig setter det praktisk nyttbare beitearealet til 90 % av det som er nyttbart ut frå plante­dekket, skulle Hedmark ha plass til 610 000 s.e.

Utmarksbeite i Härjedalen

Härjedalen har et totalt landareal på 11 142 km2. Brukes samme prosent for nyttbart beiteareal i Härjedalen som i Hedmark skulle det bli 4 791 km2 nyttbart beiteareal i Härjedalen. Trekkes 10 % fra blir praktisk nyttbart beitearealet 4 312 km2.

Regnes samme kvalitet på det nyttbare beitearealet som i Hedmark, skulle 60 saueenheter per km2 nyttbart beite være høvelig etter de normer som brukses i Norge. Da skulle det være beite til 259 000 saueenheter i Härjedalen.

Dersom en regner at 259 000 saueenheter med et fôrbehov på 1 fôrenhet per dag, beiter 100 dagar i utmark, tar de opp en fôrmengde på 25 900 000 fôrenheter. Dersom dette fôret skulle erstattes med dyrka grovfôr koster dette i Norge kr 3,50 per fôrenhet. En kan altså regne med at det i Härjedalens utmark kan høstes verdier for om lag 90 mill. kroner hvert år.